Idag läste jag ett så intressant och viktigt inlägg om barnlöshet. “Saker du inte skall säga till nån utan barn” -inlägget tycker jag ALLA borde läsa, ofta uttrycker man sig klumpigt fast man kanske int vet av det. När jag läste inlägget dök några funderingar upp så här kommer en komplettering till Pernillas inlägg!
Varför inte?
Att över huvudtaget kommentera om ämnet åt ett par som du inte känner och vet hur dom förhåller sig till barn är helt oacceptabelt, du vet aldrig vad som ligger bakom barnlösheten, ofrivillig eller frivillig.
= kommentera aldrig för att vara på den säkra sidan. Samma gäller med det andra, tredje eller femtonde barnet.
Du kommer att ändra dig.
Intressant med människor som tydligen vet vad man kommer tycka i framtiden.
Men vem ska ta hand om dig när du är gammal?
Dom du anlitar att ta hand om dig. Barn skaffar man inte för att nån ska ta hand om en när man själv inte kan, har man tur, behandlar sina barn med kärlek och respekt vill dom förhoppningsvis hälsa på en när åldern slår till, men aldrig skulle jag förvänta att mina barn ska ta hand om mig.
Vill du inte lämna något efter dig?
O vad har det me nånting att göra? Här finns nog människor tillräckligt inför kommande generation så att det vore en orsak för en frivilligt barnlös person att ändra sig.
Att föda barn är ett mirakel!
Oavsett om man vill behålla barnet man föder eller inte så är varje förlossning ett mirakel på sitt sätt, tro det eller ej. Detta måste nog upplevas för att man ska tro på det.
Du kommer aldrig att förstå vad äkta kärlek är tills du håller i ditt eget barn.
Jag håller verkligen med om att man inte ska säga dethär åt en frivilligt barnlös person, eller åt nån annan heller för den delen. Men däremot påståendet “Du kommer aldrig älska nån annan så villkorslöst som ditt barn.” stämmer.
Barn ger dig så mycket glädje i livet!
Barn ger en vääldigt mycket glädje, men det utesluter inte att annat i livet också kan ge en glädje.
Att få barn kommer att förändra ditt liv!
(Pernilla skrev en så bra kommentar så den får lämna.) Det tror jag säkert! Men för alla måste det inte betyda en förändring till det bättre.
Du kommer att vilja ha ett när din biologiska klocka börjat ticka.
Idiotiskt kommentar. Va vet nån annan om det?
Ditt barn kommer att älska dig förbehållslöst.
(Samma här – Pernilla skrev en så bra kommentar så jag inte skulle kunna sagt det bättre själv.)
Det påståendet stämmer inte. Såklart gör barnet det när han eller hon är ett barn, men senare i livet finns det ingenting som säger att ditt barn kommer att älska dig förbehållslöst. Det beror på hur du är som förälder och hur er relation utvecklas längs med livet. Att förutsätta att man alltid kommer att bli älskad av sina barn oavsett vad är nog väldigt naivt och egoistiskt enligt mig.
Du kommer att ångra dig.
Hur kan man ångra nåt man aldrig upplevt? Dessutom – varför alls påpeka det?
Att få ett barn är det bästa du någonsin kommer att göra i ditt liv.
Dom som fått(och velat få) barn har garanterat denna åsikt gemensamt. Men att säga det åt en frivilligt barnlös person? Rent ut sagt elakt! Att då råka säga detta till ett ofrivilligt barnlöst par, usch vad hemskt!
Är inte det själviskt att välja bort barn?
Kan inte tänka varför det vore själviskt?
Att få ett barn kommer att föra er närmare varandra.
Det tvivlar jag på, kanske i nåt enstaka fall. Däremot kommer man alltid ha en gemensam nämnare på prioritetslistan: barnets välbefinnande.
Nu får vi lägga undan babynestet tills nästa bebis vill använda det.
