Let me explain, gurl

*smyger in lite nolo efter 4 månaders tystnad*

Hello, hehe.

Jag tänkt att jag tar det från början. Sommaren 2017. Jag hade jobbat på med mina företagskunder sen Charlie var 2månadrer gammal. Jag började få mer och oftare utomkroppsliga-tunnelseende-upplevelser, som visade sig vara början på en svår och utdragen utmattningsdepression.

Jag hade börjat få mina attacker som gjorde att jag inte kunde röra mig, inte prata, ingenting. Efter en månad ungefär, efter en massa blodprov, uteslutande av diabetes, cancer och bukspottkörtel-problem, frågade läkaren försiktigt “Hur är det annars då, stressar du mycket?”

Två veckor senare sa jag upp mig från allt jobb och ringde psykiatriska avdelningen.

Efter mitt första besök hos psykologen fick jag hög poäng på depressions-skalan och mycket mycket värre skulle det ännu hinna bli före julen. De kommande femton besöken grät jag mig igenom.

Många kvällar låg jag och kved och skrek av smärta och ångest. Att jag tänkt på varför en människa kan ta livet av sig var vardagligt. Som tur har jag min stabila tro, min familj, mina fina vänner, Antons familj & framförallt Anton och Charlie som skjutit bort de djupaste tankarna i samma sekund.

Slutet av november och början av december var värst, då hade jag ätit depressionmedicin i två månader, före det äntligen vände och jag började se en liten skugga av mig själv återvända.

Jag går fortfarande i terapi, nu med tre veckors mellanrum, en stor skillnad från när det knappt räckte med en gång i veckan.

Jag. Mår. Bra. Ord som jag faktist inte trodde på att jag kan säga utan att ljuga för fyra månader sen.

Livet är väl fantastiskt ändå! Men det har minsann satt sina spår. Jag får fortfarande rysningar av att se företagen jag jobbat med på instagram, ännu värre att se nån bortglömd mapp i datorn med jobb-bilder från förra våren. Länge fick jag ångestattacker av att nån bara nämnt företagets namn i förbifarten.

Men jag har också fått ett väldigt mycket bredare perspektiv på livet. Jag har ett medlidande som aldrig förr, min materialism har lugnat ner sig betydligt. Jag sätter helt enkelt vikt vid vad som är viktigt i livet, vad jag tycker om att göra. Fast jag aldrig brytt mig nå speciellt mycket om vad andra tycker så bryr jag mig ännu mindre nu!

Sådär. Tystnaden är bruten och bloggen är uppstånden! Äntligen.

Monstera-mania

Hej på er!

Den senaste tiden har jag som vanligt ägnat min tid till att sticka och sy. Tillochmed så mycket att jag startat ett instagram konto för produkter jag säljer lite sådär vartefter, kika gärna in!@gjordavcindy

Där finns inga stickade alster, haha jag såg en ganska on point meme här i veckan “Knitting is like sex, If I like you and you appricate it, It’s free. Otherwise you cannot pay me enough.” Ganska träffsäker måst ja säga!

Men vem vet, kanske en vacker dag dyker nå pälsmössa upp i flödet.

Ni ska få se mer av vad jag gör framöver, men jag fortsätter hålla lite halvlåg profil här.

Stickat var det här

Inlägget i samarbete med Jollyroom.fi

Hej på er!

Int för att vara den, men vädret altså?! Här har det stormat nu i ett dygn, säkert närmare en halvmeter snö har täckt vår gata de senaste tjugofyra timmarna. Påtal om vädret och bebisar – vår vagn klarar snön lätt som en plätt! Underbara Stokken vår.

Nu till saken. Vår nya åkpåse. Omg säger jag bara. Vi tog den i användning före julen, så den har hittills fått uppleva en typisk finsk vinter med kalla minusgrader och slaskiga plusgrader. En svettig bebis bästa vän är verkligen naturmaterial, en svettig mammas också för den delen… Denna åkpåse från Nordlys innehåller ett täcke av dun, foder av bomull och yttre tyg(stickat, ohyes) av ull. Ifall vi ska börja snacka om naturfibrernas fördelar kommer vi sitta hör tills nästa onsdag, men så mycket kan jag säga – Charlie har i princip haft samma mondering på sig i +5 & -10 grader. Några extra stickasockor men annars ganska samma. Naturfibrernas leder & binder fukten på samma gång som den håller lillkillen varm och gosig. Helt fantastiskt!

Det enda jag saknar på den här åkpåsen är ett vattenavstötande yttre tyg, så att de snöflingor som kommer på fötterna skulle rinna av då dom smälter, iofs skulle ju påsen inte andas lika bra då heller… men istället tänkte jag satsa på att fixa ett vagngardin att dra över påsen och under vagnen, som funkar som ett regnskydd när det snöar/duggar snöslask(sufletten är vattenavstötande). Regnskyddet ger ju lite bastueffekt så den använder jag helst inte då det inte behövs.

I vecka stickade jag mitt första(nånstin) par fingervantar, matchy matchy. Dom är också, såklart, i naturmaterial.

Året 2017 i stickprojekt

Hej på er!

Hoppas ni haft en fin julhelg och nyårsafton. Här har det gått bättre än förväntat sådär ångest-mässigt, superskönt! Nyårsafton spenderade vi hos våra grannar med en drös fina människor, tills mitt i natten satt vi och diskuterade. Trevlans trevlans!

Som utlovat ska jag visa er vad jag stickat iår, så roligt att jag tagit mig tid att faktist skriva ner allt, det ska jag helt klart göra 2018 också.

 


Koftor/tröjor
9st barn
2st vuxen

Sockor/tossor
5par vuxen
6par barn

Vantar
3par barn
5par vuxna

Halsskydd/halsdukar
4st barn
4st vuxen

Mössor
10st barn
3st vuxen

Övrigt
1par babybyxor
1grytundrlägg
1disktrasa
2lökpåsar
1babyfilt