Fyra dagar för mycket

Kan eventuellt vara en av dom sugigaste dagarna detta år. Skönt ändå att int behöv säg “värsta dagen i mitt liv” för dom dagarna är avklarade – åtminstone tills jag blir deprimerad på nytt.

Trappar ner min depressionsmedicin som jag tidigare nämnt, och denhär veckan har minsann visat mig att de var en usel j*vla timning.

Jag är en person med sjukt bra tålamod och har vääldigt långt till att ge upp och låta dålig inställning ta över.

Denhär värmen tar kål på mig. Charlie somnade inte trots att fläkten gick på högvarv i ett mörkt sovrum, bestämde mig att vi provar med bilen, hittade ingen plånbok så jag nappade Antons kort i all hast, packade med en blöja, vatten och telefonen och en kanna nytt kallt vatten åt hönorna. Väl ute i kokheta bilen är inga bilnycklar med, in igen med Charlie(18kg)på höften, lägger igång bilen så den hinner kylas ner sålänge jag fyller på vatten åt hönorna, Charlie utanför underhåller sig med att plocka havre i hinken, som faller och havren ligger utstrött på marken. In i bilen som äntligen är nåsånär sval, och bensinmätaren är såklart i botten. Snabbt som tusan till tankstationen, ner med alla fönster och kortet medges ej, såklart, smsar Anton, pengar finns nog på kortet. Provar med credit, debit och mobilepay men nej.

Hem igen, fulgråter med aircondition på low till 5km tills tom tank.

Väl inne i huset somnar Charlie i min famn. Jag överlevd, igen. Tre dagar kvar tills Anton får semester, vilket är fyra dagar för mycket.

*Bokar tid till sterilisering och återgår till full dos medicin*

Hur trivs ni i denna underbara värme?!

Ikväll flyttar jag fläkten till syrummet och låser in mig där. Överlag är jag väldigt glad just nu, men dom här dagarna när ALLT går fel vill ja bara krypa ur skinnet.

The Sexsjön experience

Anton syster och hennes familj har gått och blivit tvättäkta caravanare, och pratat om Sexsjön en del de senaste månaderna. Varken jag eller Anton har nångång besök den här campingplatsen, men igår kväll var det dags, så vi rattade bilen mot puromskogarna.

Vi körde och körde förbi åkrar och skog, längre och längre in, tills vi möttes av en port till ett litet samhälle mitt ute i puromskogarna. Jag har aldrig upplevt campinglivet, och alltid trott att Sunes sommar är väldig långt från verkligheten, men där fanns det ju! Barn som springer omkring i klungor med blöta frisyrer från dagens sjunde simtur, med mynten till kiosken i högsta hugg, de erfarna camparna runt elden i grillstugan & ordningsvakter som hälsar glatt från sina cyklar. En sån idyll!

OM vi ska campa när Anton fått semester, men vi får se! Vi har ju ändå lilla bondgården här hemma, haha!

Carola & Robert

Så var dagen här, då Carro gifte sig med sin Roberto. En sån vacker, mysig & avslappnad dag – perfekt!

Carro får berätta mer, men lite pics tänkte jag bjuda på.