Ett nytt hem

Hej på er.

Det är med en hel del sorg och en nypa lättnad jag skriver dethär inlägget. För nästan två månader sen bestämde vi oss för att börja söka ett nytt hem åt Fia. Antons tålamod tog slut för länge sen och mitt engagemang ha trytit sen sommaren. Vi har varken ork eller vilja att ge Fia den tid, uppmärksamhet & stimulering hon e värd, vi behöver bli friska och få igång våra rutiner efter att vi båda haft våra psykiska problem. Därför bestämde vi oss. Jag filade en månad på “annonsen” vi skulle lägga ut på facebook. Inga ord gör henne rättvisa, hon är världens bästa hund, och att hitta en familj som vi är säkra på att hon kommer trivas hos har känts nästintill omöjligt. Att stapla oss igenom småbarnsåren för att efteråt ha ork och tid för varann pånytt känns väldigt själviskt och onödigt, då hon kan få leva loppan hos en familj där hon får ta del av uppmärksamheten på riktigt. Nån annons vågade jag aldrig publicera, att gå igenom ansökningar från människor som vill ha nån som varit så nära mitt hjärta kändes så övermäktigt. Ingen kommer vara tillräckligt bra.

Tills det bara hände av sig själv, just en sån familj som jag förställt mig dök upp, barn just under skolåldern som vill busa, gosa och leka med henne där hon får springa fritt och sova i knävecken, och dessutom har vi många gemensamma vänner. Så idag var det dags, hon fick en ny, fantastiskt fin familj som längtat och väntat att få träffa henne.

Jag är inte ett dugg orolig att det inte ska gå bra, hon fäster sig så snabbt med nya människor, älskar barn och vuxna, släng in några maletköttsbollar så lägger Fia ner bopålen.

Självklart kommer vi sakna henne, och ångra oss säkert hundra gånger, men detta är ändå den bästa lösningen, för att vi ska kunna trivas i vår vardag, och inte behöva ha dåligt samvete över att Fia inte trivs.

Hund och bebis

Charlie och Fia har från första stund gillat varann – till min stora glädje. Ett av Charlies första ord var “Pia” och nuförtiden hör vi rätt ofta att han ropar på henne och vill ha henne nära “Pia kom” och Fia lunkar iväg och hoppas på att han har nånting gott att mata henne med.

Egentligen förberedde jag henne int så mycket på att Charlie sku komma, tror det främst ligger i hur hunden är till sättet hur dom sen funkar med babysar och barn. Det jag gjort för att underlätta före Charlies ankomst var att vänja henne med att man t.ex rör i hennes öron, nos, bröstvårtor – sånt som babysar oftast får tag i. Hon har aldrig haft problem med att man rör i henne på nå visst ställe som andra hundar kan ha(t.ex öron o svans)men ifall hunden har problem med nå visst område så behöver man ju acceptera det. En annan sak som jag tror har kanske störst påverkan är att alltid ge henne uppmärksamhet när hon kommer nära, speciellt när jag gosar med Charlie och hon vill vara nära oss, och inte stöta bort henne eller så.

En endastee gång har hon morrat åt Charlie, det var då han var kanske 6månader gammal och fick tag om henne i ögonlocket, då morrade hon och såg på mig så jag sku ta bort honom – jag hann i tid och hon låg sig ner brevid honom igen, hon sku knappsta gjort nånting fast jag inte sku fått bort honom heller.

Då Charlie var mindre och sportade med att dra henne i skinnet och benen så for hon konstigt nog aldrig bort utan lät honom ändå dra i henne, de tog ju altså int nå sjukt och jag tog alltid bort hans händer när han började dra i henne, men hon lät honom göra de. Hon är en sån fantastiskt snäll hund vår Fia.

Det största problemet vi har med henne är att hon hoppar när hon träffar folk hon tycker om, vilket lett till att grannbarnen blivit lite rädda för henne, sen när hon fått hälsa kontrollerat går det hur bra som helst men hoppandet är super jobbig för barnen. I onsdag började vi i hundskola, så förhoppningsvis hittar vi snabbt en lösning.

Sa ja att hon int skäller förutom då de knackar på dörren? Ja altså hon är världens bästa hund.

På övre bilden är Charlie ca 6månader gammal.

Igår tyckt Charlie Fia var för långt borta så han tog tag i hennes sele o drog in henne i sängen, oj dom e så gulliga med varann domhär två! Charlie börjar komma i åldern då han blivit mer uppmärksam och intresserad av Fia, så snart lär hon väl få i närverna på honom, men hittills vill hon ennu vara nära och gosa vid alla tillfällen som ges.

Men!!!! Lämna aldrig en hund och ett barn tillsammans utan uppsikt.

Årets julkort

Hej på er!

Denna lördagsförmiddag har vi spenderat med att mysa till det rejält och fota årets julkort av lillgrabben och Fia, vi körde väldigt enkel setting, som kommer komma in i kort som jag gjort, ni ska få se dem sen!
Renfällarna är från Gedigo, till det har vi ett stort rött äpple & stickade gulliga kläder.

Tomteluvan stickade jag efter eget mönster förra helgen och den blev så gullig så jag smäller av!
Mössan är stickad i Novitas 7bröder.

Monday morning

…eller kanske förmiddag.

Har haft en väldigt orolig natt, hela kvällen kändes som att mitt bäckenbotten blivit bombat med dynamit, vilket jag ju haft rätt länge iofs, men aldrig SÅHÄR sjukt.

Jag vaknade av en mardröm att vi var på kontroll inför förlossningen till sjukan och slapp undan en pågående massaker med en hårsmån.

Sen kunde jag knappt ta mig till badrummet själv pga smärtorna i buken såå att… Bättre morgon har man ju upplevt, men snaart ska det nog dra igång!
Har absolut inget problem inför förlossningssmärtorna – tvärt om – längtar efter att få uppleva dem jag varit nyfiken på i så många år! Men dessa onödiga konstanta smärtor som inte leder nån vart börjar ta mig lite smått på närverna.

↑ Detta ska vi sysselsätta oss med idag, vänta & vila. Kanske lura hit nått kaffesällskap, har trots allt en pannacotta-paj i kylskåpet som jag provar receptet till inför dop, som jag icke kan förmå mig förstöra själv haha.
↑ Fräsha tulpaner står på varje bord i hemmet och sprider glädje, nawsi. Sa jag att jag älskar snittblommor?  Yes I did. Några gånger.

I helgen flyttade vi ju upp på vinden, mer om det ska ni få höra senare! Och min älskade svärmor hade tvättat alla våra mattor, klätt av vår soffa som nu tvättas och tillsammans med mamma städade dom nedrevåningen i samma veva som vinden! Ååh här är så fint och rent. Sålänge städade jag köket sittande på en stol. Bra fördelning där!