Ett nytt hem

Hej på er.

Det är med en hel del sorg och en nypa lättnad jag skriver dethär inlägget. För nästan två månader sen bestämde vi oss för att börja söka ett nytt hem åt Fia. Antons tålamod tog slut för länge sen och mitt engagemang ha trytit sen sommaren. Vi har varken ork eller vilja att ge Fia den tid, uppmärksamhet & stimulering hon e värd, vi behöver bli friska och få igång våra rutiner efter att vi båda haft våra psykiska problem. Därför bestämde vi oss. Jag filade en månad på “annonsen” vi skulle lägga ut på facebook. Inga ord gör henne rättvisa, hon är världens bästa hund, och att hitta en familj som vi är säkra på att hon kommer trivas hos har känts nästintill omöjligt. Att stapla oss igenom småbarnsåren för att efteråt ha ork och tid för varann pånytt känns väldigt själviskt och onödigt, då hon kan få leva loppan hos en familj där hon får ta del av uppmärksamheten på riktigt. Nån annons vågade jag aldrig publicera, att gå igenom ansökningar från människor som vill ha nån som varit så nära mitt hjärta kändes så övermäktigt. Ingen kommer vara tillräckligt bra.

Tills det bara hände av sig själv, just en sån familj som jag förställt mig dök upp, barn just under skolåldern som vill busa, gosa och leka med henne där hon får springa fritt och sova i knävecken, och dessutom har vi många gemensamma vänner. Så idag var det dags, hon fick en ny, fantastiskt fin familj som längtat och väntat att få träffa henne.

Jag är inte ett dugg orolig att det inte ska gå bra, hon fäster sig så snabbt med nya människor, älskar barn och vuxna, släng in några maletköttsbollar så lägger Fia ner bopålen.

Självklart kommer vi sakna henne, och ångra oss säkert hundra gånger, men detta är ändå den bästa lösningen, för att vi ska kunna trivas i vår vardag, och inte behöva ha dåligt samvete över att Fia inte trivs.

15

10 Comments Ett nytt hem

  1. Sara

    Aldrig ett lätt beslut att ta :(
    Vi tog en liten chihuahua 1 år innan vår förstfödda kom till världen och jag grät i början över att jag inte längre hade tiden eller energin att sätta på henne som innan men sambon försökte uppmuntra med att det kommer nog men här står jag ännu 2,5 år senare med två barn som tar tiden och samma känsla lever kvar så hade det nu bara varit min hund och mitt beslut så hade jag nog sökt ett nytt hem som har tiden och orken att ge allt hon förtjänar men svår när den andra inte tycker samma och självklart är jag fäst vid henne men det tär så på samvetet att inte räcka till :( börjar snart dessutom jobba så tiden lär det knappast bli mera av 😬

    Reply
  2. Sara Rasmus

    Blir tårögd då jag läser! Vilket tungt men så rätt beslut! Vi har Rosa hos mommo och moffa nu på obestämd tid och både vi och hon har slappnat av mer och mår bättre. Särskilt Rosa. ❤️

    Reply
  3. Jarina

    Voi Fia! <3 Förstår verkligen ditt val. Franskisar är ju sååå härliga hundar, men det krävs att man lägger ner all sin energi och fokus på dem. Skulle själv inte kunna tänka mig att ha en egen franskis som ung, men sen då jag är äldre med mer rutiner och mer tid tror jag att det är en bra hund :) Än så länge får jag nöja mig med att hälsa på familjens franskisar, för härliga hälsa-på-hundar är dom ju nog :)

    Reply
  4. Ananda

    Tråkigt att behöva ja såna beslut men det kan absolut vara det bästa för djuren ibland!

    Såg att Isabella mäenpää hastigt blev av med deras hund. De hade säkert varit passande familj också. Huvudsaken Fia får det bra 🙂

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published.