God jul!

 

 

Iår tänkte jag faktsit lämna hem alla kameror, och njuta! Tycker ju det är fantastiskt kul att få spara julen i bilder, men iår får telefonen räcka, istället ska vi njuta. Charlie vägrade att delta i vår mini-photosesh, får se ifall han gråter lika mycket åt tomten iår.

God Jul, kära ni!

Granen står så grön och grann i stugan

Om det inte vore för att granen vippat i golvet varje morgon så älskar jag den, Charlie älskar den också, han står och “waaow, åååh” varje morgon och måste få röra bara lite lite tills granen dimper i golvet, men dammsugaren är nära och det är således en världslig sak.

Igår kväll var vi bjudna på julbastu till Esse, så fruktansvärt mysigt med tända ljus, att springa barfota in från utebastun och bäst av allt – en stund ensam med min man. Precis som jag önskat, bastu och en datenight. Sistnämnda syftade jag mer på en middag på stan men fram tills det dugen bastu-daten riktigt bra.

Som bäst ställer vi oss mot jakobstad för uppesittarkväll med min familj, före det behöver vi ta ett varv via stan och köpa festkläder åt Anton, resten av familjen är utrustade färdigt!

Äntligen fick jag lägga upp julgranskulorna jag stickat under hösten! Tänker mig att jag stickar några till varje jul så har jag tillräckligt om några år.

Hoppas ni får en riktigt fin julhelg, njut och ta vara på tiden! Vi kuckar in här snabbt imorgon med en liten julhälsning. 

Pojken och granen

Iförrgår efter att vi kastat in lite lunch i våra magar klädde vi på oss varmt för att bege oss ut på uppdrag.
Som jag skrev tidigare hade jag bestämt att vi tar in gran efter att vi målat väggen i vardagsrummet. Vi har endast en bil, vilket vi klarar oss riktigt bra på ännu, så därför valde vi vagnen som transportmedel. Med Citymarket som mål, som finns typ 200meter hemifrån traskade vi iväg.

Charlie fick julbelysning på sin vagn i förra veckan, jag tenderar att glömma det när vi är bland folk, kan ju se lite konstigt ut inne i butiker och sådär, men ändå bästa grejen ute i mörk trafik! Plus reflexvästar åt alla såklart.


Tillslut kom vi hem, med en vacker, väldoftande gran, nästan för bra för att vara sant.

Kalklitir från ett omöjligt paket

Inlägget innehåller bloggåva från Aveo.fi.

Hej på er!

Ni som följer mig på instagram och hängt med mig på stories de senaste dagarna vet att mina stubiner brunnit på grund av Posten och deras slarv. Ifall ni vill ta del av denna komiska historia hittar ni den i mina höjdpunkter, jag har nuförtiden stängt mitt konto dock, men feel free att följa!

I det efterlängtade paketet fanns några julklappar åt mig själv och några att ge bort, samtliga har jag fått genom ett samarbete med Aveo.

Nu till saken – i vårt annars väldigt mysiga och fina vardagsrum har jag haft ett hörn, eller en hel vägg egentligen som verkligen gett mig gråa hår, kaoshörnet har jag kallat det. Där har tavlor, hyllplan, kvastskaft, överlopps soffbord och annat skräp som inte hört hemma där stått och bokstavligen samlat damm. Vi har planerat hurudana skåp som skulle ge maximal förvaring men ändå passa in utan att helt ta över det annars ganska stillsamt inredda vardagsrummet, jag har haft en rejäl beslutsångest när det kommit till kaoshörnet.

Vi har en stor, öppen hylla jag tänkt lägga upp flera gånger men gång på gång ändrat mig för att väggen varit vit likaså hyllplanen och konsolerna, för mycket vitt helt enkelt. Tillslut skickade jag i höstas efter en offerförfrågan på att klä hela väggen till en platsbyggd bokhylla, offerten har vi inte ännu fått, vilket kanske är tur, för att bestämma nyans och färg på en såndan känns ganska omöjligt. Men nu! Nu orkade jag inte vänta på att hitta de perfekta möblerna utan tog tag i saken och körde nånting där emellan.

Kalklitir i nyansen Linda blev svaret denna gång. Redan när jag klickade hem målet hade jag bestämt mig att väggen ska målas före jul, och ingen julgran kommer sen insidan av detta hus före väggen är grön.

Sagt och gjort, samma dag paketet äntligen kom så målade jag väggen – två varv på några timmar, kvällen spenderade jag åt att sortera och organisera kaoset och vårt gråa arkivskåp som sväljer en hel björnfamilj om så krävs. Kaoshörnet är borta och en slags euforisk nöjdhet har lagt sig i mitt hjärta, steg efter steg blir vårt hem till det vi tänkt oss(utan att veta vad målet är).

Den sneda klädhästen som tenderar bli avlastningsyta för allt från  bärsele till Ikea-kassar får hänga med ännu en tid.


Här i hörnet kommer granen få stå, efter julen tänker jag prova skuva upp ikea-hyllan. Onödigt att inte lägga upp den då vi ändå inte tänkt sälja den eller har nån annan plats att ha den på… Svårare än att skruva ner den ifall de perfekta skåpen kommer emot oss, är det ju icke. Ja, så får det bli!

Älskar trädetaljerna som möts genom dörröppningarna runt om i vårt hem. På tal om hemmet så var ju Camilla här och fotade i november, reportaget såldes in på bara nån timme till en tidning, så igår fotade jag några bilder på huset utifrån som tidningen också ville ha. Spännande spännande, jag meddelar er såklart när tidningen finns ute i hyllorna!