Pörkenäs & blodbad

Hej på er!
Just nu sitter jag ute vid pörkenäs lägergård. Igår kom vi hit för att ta del av en äktenskapsweekend, men vägen hit då.

Oj vilka omtumlande timmar.
För det första. Min PMS är nuförtiden utom denna värld, jag har skrikgråtit och varit helt personlighetsförändrad. Alla små problem har blivit o-uthärdiga och lite till.
Fredagen fortsatte i lika dåligt PMS-humör som de föregående dagarna, Anton skulle jobba effektivt för att vi skulle hinna lämna Charlie hos mammas i tid för att hinna köra vidare till Pörkenäs utan nån förfärlig försening. Efter att vi ätit lunch hemma skulle vi packa väskorna i badrummet på övervåningen, jag strök nån skjorta och packade handdukar när jag ser Charlie i slowmotion halka på badrumsgolvet o slå munnen på porslinslocket till wcn.

Blodet forsar. Jag kollar så tänderna inte gått igenom läppen, tar med honom till soffan för att trösta, ringer Anton direkt, blodet forsar ut ur munnen på honom och jag är rädd att han typ bitit av tungan. Anton meddelar att han snart kör in på gården. När han kommer in i dörren har blödandet avtagit nästan helt och barnjouren som jag hunnit ringa i nåt skede menar att det nog inte är nån fara, kallt på och vänta ut det bara.
Charlie slutade gråta nästan direkt efter olyckan, men hans läpp har ju sett bättre dagar.
Vi kom oss iväg i tid och allting bra tills hans läppar började darra som asplöv när vi lämnade honom hos mammas. Kommer man nångång vänja sig?

En fantastiskt fin weekend vi får ta del av, rekommenderar varmt att köra lite intensivvård åt förhållandet med jämna mellanrum.

1

Leave a Reply

Your email address will not be published.