Charlie med pandasockorna

Nu är han 4 månader & 21 dagar gammal, vår lilla Charlie.

Så mysig och nöjd bebis. Han sover fortfarande nätterna igenom, ca 23-09, så jag är också konstant utvilad, underbart!
Han pratar, skrattar och ropar om vartannat, lilla guldpojken. Han vägde 9,9kg på 4-månaders kontrollen så en “liten” guldpojken är han ju icke, får se vad vågen visar vid fem månader!

Barnlöshet – Do & Don’t

Idag läste jag ett så intressant och viktigt inlägg om barnlöshet. “Saker du inte skall säga till nån utan barn” -inlägget tycker jag ALLA borde läsa, ofta uttrycker man sig klumpigt fast man kanske int vet av det. När jag läste inlägget dök några funderingar upp så här kommer en komplettering till Pernillas inlägg!

Varför inte?
Att över huvudtaget kommentera om ämnet åt ett par som du inte känner och vet hur dom förhåller sig till barn är helt oacceptabelt, du vet aldrig vad som ligger bakom barnlösheten, ofrivillig eller frivillig.
= kommentera aldrig för att  vara på den säkra sidan. Samma gäller med det andra, tredje eller femtonde barnet.

Du kommer att ändra dig.
Intressant med människor som tydligen vet vad man kommer tycka i framtiden.

Men vem ska ta hand om dig när du är gammal?
Dom du anlitar att ta hand om dig. Barn skaffar man inte för att nån ska ta hand om en när man själv inte kan, har man tur, behandlar sina barn med kärlek och respekt vill dom förhoppningsvis hälsa på en när åldern slår till, men aldrig skulle jag förvänta att mina barn ska ta hand om mig.

Vill du inte lämna något efter dig?
O vad har det me nånting att göra? Här finns nog människor tillräckligt inför kommande generation så att det vore en orsak för en frivilligt barnlös person att ändra sig.

Att föda barn är ett mirakel!
Oavsett om man vill behålla barnet man föder eller inte så är varje förlossning ett mirakel på sitt sätt, tro det eller ej. Detta måste nog upplevas för att man ska tro på det.

Du kommer aldrig att förstå vad äkta kärlek är tills du håller i ditt eget barn.
Jag håller verkligen med om att man inte ska säga dethär åt en frivilligt barnlös person, eller åt nån annan heller för den delen. Men däremot påståendet “Du kommer aldrig älska nån annan så villkorslöst som ditt barn.” stämmer.

Barn ger dig så mycket glädje i livet!
Barn ger en vääldigt mycket glädje, men det utesluter inte att annat i livet också kan ge en glädje.

Att få barn kommer att förändra ditt liv!
(Pernilla skrev en så bra kommentar så den får lämna.) Det tror jag säkert! Men för alla måste det inte betyda en förändring till det bättre.

Du kommer att vilja ha ett när din biologiska klocka börjat ticka.
Idiotiskt kommentar. Va vet nån annan om det?

Ditt barn kommer att älska dig förbehållslöst.
(Samma här – Pernilla skrev en så bra kommentar så jag inte skulle kunna sagt det bättre själv.)
Det påståendet stämmer inte. Såklart gör barnet det när han eller hon är ett barn, men senare i livet finns det ingenting som säger att ditt barn kommer att älska dig förbehållslöst. Det beror på hur du är som förälder och hur er relation utvecklas längs med livet. Att förutsätta att man alltid kommer att bli älskad av sina barn oavsett vad är nog väldigt naivt och egoistiskt enligt mig.

Du kommer att ångra dig.
Hur kan man ångra nåt man aldrig upplevt? Dessutom – varför alls påpeka det?

Att få ett barn är det bästa du någonsin kommer att göra i ditt liv.
Dom som fått(och velat få) barn har garanterat denna åsikt gemensamt. Men att säga det åt en frivilligt barnlös person? Rent ut sagt elakt! Att då råka säga detta till ett ofrivilligt barnlöst par, usch vad hemskt!

Är inte det själviskt att välja bort barn?
Kan inte tänka varför det vore själviskt?

Att få ett barn kommer att föra er närmare varandra.
Det tvivlar jag på, kanske i nåt enstaka fall. Däremot kommer man alltid ha en gemensam nämnare på prioritetslistan: barnets välbefinnande.

En månad gammal

…har han redan hunnit bli, vår lille pojk. 
Han sover bra, äter bra och växer duktigt, däremellan är han en riktigt nöjd bebis, förutom när mamman äter grapefrukt – den hade jag förstås kunnat tänka ut själv. Han följer bra med blicken och söker ögonkontakt sen en vecka tillbaka. Vi utgår ifrån att han mår bra och tål fast jag äter som vanligt utan att överkonsumera eller undvika nått, lagom är bäst.

Vid rådgivningen förra veckan visade 5400g & 59,5cm. Han har gått upp ett kilo på två veckor, och vuxit 6cm på tre veckor! Rådgivnings-Heidi bara skrattade när hon vägde honom och jag blev riktigt förvånad, haha! Skönt att inte behöva fundera på om mjölken räcker till iallafall.

Vi har firat med torra blöjor och bröstmjölk, enligt födisbarnets önskemål! ;)

Den efterlängtade helgen

Hej!

Vi hoppar över faktumet att här har blivit en liten bloggpaus, tiden har varit knapp, men  så blir väl helgerna som förälder, en massa planer och lite extratid.

Helgen har bestått av en hel massa efterlängtade möten för vår lillkille.
I lördags fick vi besök av min bror med familj som varit förkylda, äntligen var alla friska och kunde komma och välkomna lilla C!
Alvar speciellt var nöjd som en tupp över sin nya kusin. ♥
Alvar hade bakat brownies till kaffet, så goda! Jag minns de som igår när Alvar föddes(han är vårt första syskonbarn)och vi hälsade på dem vid BB i Vasa, och nu är han så stor så stor! Just skickade hans mamma att han gjort sitt första mål i fotboll. *gråtsmile* På lördagskvällen fick vi mer besök som än inte träffat vår pojk och idag har vi varit på kalaskaffe till Antons syster. Hennes dotter som är Antons fadderbarn har i flera dagar sagt med väldigt bestämd röst att Nä nu far jag ti Kokkola o häls på bebisen!  Haha! Nu äntligen var alla friska så dom kunde träffa den lille.

Nästa vecka har jag en massa roligheter för mig, vi har köpt en resevagn som hör ihop med vår babyskydd, bara att klicka i, så en mucho serious loppisrunda är inbokad. Tildes dopgåva ska stickas färdigt, grejer beställas och räkningar betalas(okej, de sista var int så kul..) och en hel del kaffekoppar intas för jag har äntligen köpt snabbkaffe haha! Aja, imorgon hörs vi pånytt.