Ett stenkast

I förrgår när dimman låg som tjockast gav vi oss ut på eftermiddagspromenaden i vanlig ordning, för ovanlighetens skull fick kameran följa med i väskan.

Ett stenskast från vår gård finns den mysigaste lilla väg med min favoritskogsdunge brevid, där vi t.om tagit en del av bröllopsporträtten. På den lilla kullen fanns förr ett mentalsjukhus och fungerade i nått skede som sjukhus för patienter i karantän… Byggnaden är tyvärr riven sen måånga år tillbaka, men ett gammalt träd står kvar framför infarten. 


Gillar dethär med att mobilblogga – synd är ju att kvalitén blir så mycket sämre. Meeen det får ni helt enkelt bara ta! Haha.

Nu ska vi och hälsa på Charlies fammo en snabbis före Anton kommer hem från jobbet – ikväll blire Pomp De Lux parthey vid grannens!

Antonia ♥ Emil

I helgen hjälpte jag två av våra goda vänner med deras förlovningsfoton ute i dimman. Det var en ny upplevelse att fota porträtt som höggravid, inte direkt smidigt om vi säger så haha. Men bilderna blev bra! Kul också att prova kameran ytterligare före jag tar mammaledigt påriktigt när lillen föds.

#mycalvins

En dag i December fotade jag vackra Michelle vid Epoque i Jeppis, fotona påminner mig om dendär känslan jag hade i början av photoshooten “Oh f**k, dehär kommer int bli ti nå!” Vi bad om rummet med bästa möjliga ljusinsläpp, detta rum var då vad dom hade att erbjuda. I nuläget skulle det säkert ha ett helt ljuvligt ljusinsläpp men inte i mitten av december kan jag lova er. ;) Men hursom var det känslan i bilderna vi ville få fram, och det lyckades väldigt bra tycker jag!

Mina tre favoriter finns här under.

DSC_8699 DSC_8865

Tanken bakom bilderna e så mysig, vi måst ta pånytt Michelle nu när ljuset börjat visa sig längre än 5minuter om dagen!

Nu ska jag städa upp här lite, snart får nämnligen Fia finbesök av la familia.