Det “perfekta” hemmet

Hej på er!

I veckan nämnde jag att jag bara städat hela veckostarten, och svaret  på varför är för att vi haft Camilla och Jaana här som gjort ett inredningsreportage hos oss. Superkul!

Själva städningen var väl som en vanlig städning, men undanplockase! Huh vad mycket grejer man samlat på sig som bara lämnat framme på halvdåliga ställen. Well, undanplockat blev det, borde dock ta itu med tvättavdelningen i badrummen ännu..

Helgen är lång tänkte jag säga, men har en del grejer som måste prioriteras. Livet kom emellan lite här, så min to-do-listan börjar vara några centimeter. Mest bara roliga grejer och sånt jag ändå int kan göra på samma gång, så nog ska vi klara det utan mental breakdowns! Stor chans för sådana dock, haha.

Här får ni lite mobilbilder jag fotade under dagen.

Skrev på instagram att det är så konstigt att se sitt hem så “perfekt”. Städat är en annan sak, men såhär utan en enda extra penna framme var verklige.. Annorlunda. Så jättelångt ifrån verkligheten. Då jag själv fotar till bloggen osv, då tar man ju berget med krimskrams som inte har nåt ställe och flyttar det ur bild, men nu var alla rum tvungna att vara helt bortplockade, fick inga såna direktiv men själv ville jag ju såklart göra det så enkelt som möjligt.

Sen att hela wc’n var full med allt detta extra som inte rymdes in i nån låda, och som egentligen ska vara framme – hur fult det än ser ut, är en annan femma, haha! Så ja, än en gång. Tro inte på allt ni ser. Det är oftast väldigt långt från verkligheten.

Väldigt rolig upplevelse! Tack Camilla & Jaana för en rolig förmiddag!

Ett stenkast

I förrgår när dimman låg som tjockast gav vi oss ut på eftermiddagspromenaden i vanlig ordning, för ovanlighetens skull fick kameran följa med i väskan.

Ett stenskast från vår gård finns den mysigaste lilla väg med min favoritskogsdunge brevid, där vi t.om tagit en del av bröllopsporträtten. På den lilla kullen fanns förr ett mentalsjukhus och fungerade i nått skede som sjukhus för patienter i karantän… Byggnaden är tyvärr riven sen måånga år tillbaka, men ett gammalt träd står kvar framför infarten. 


Gillar dethär med att mobilblogga – synd är ju att kvalitén blir så mycket sämre. Meeen det får ni helt enkelt bara ta! Haha.

Nu ska vi och hälsa på Charlies fammo en snabbis före Anton kommer hem från jobbet – ikväll blire Pomp De Lux parthey vid grannens!

Antonia ♥ Emil

I helgen hjälpte jag två av våra goda vänner med deras förlovningsfoton ute i dimman. Det var en ny upplevelse att fota porträtt som höggravid, inte direkt smidigt om vi säger så haha. Men bilderna blev bra! Kul också att prova kameran ytterligare före jag tar mammaledigt påriktigt när lillen föds.