Q/A – LCHF för hela familjen

Vi kör rätt på de frågor jag fått på bloggen som handlar om LCHF och kost!

Jossan frågade:
Hur tänker ni kring lchf mat till barn? Äter Charlie samma som ni äter eller hur gör ni? :) har själv ätit enligt lchf nångång men har allti kokat typ potatis till åt barnen.

Svar: Tack för frågan! Jag kommer aldrig utesluta nånting för Charlie, däremot har vi sällan kakor och annat som innehåller vitt socker hemma. När vi e hos nån får han såklart äta vad han vill ifall det bjuds. Vi har nyligen infört obligatoriskt fredagsmys efter middag och dusch med russin, nötter och mörk choklad – supermysigt! Allt det äter han in i veckan också. Tills han fyller 3år kanske vi lägger till några godisar till fredagsmyset. Han har ätit godis på kalas och hos kusiner sen han var kanske runt 2år eller under, men hemma har vi inte haft godis.

Charlie äter allt som vi äter.
Vi brukar fixa ris eller pasta till maten åt honom, han har alltid ätit med god aptit så fast han blir serverad “bara” t.ex kött och sallad/grönsaker som kan se lite tråkigt ut, så vet jag att han äter upp det han behöver för att bli mätt. Charlie äter också vanligt bröd varje dag och frukt.

Då det kommer till det stadiet att Charlie börjar undra varför jag inte äter makaroner kommer jag säga, eftersom att det ju stämmer, att min kropp inte tål det. Om jag får hoppas kommer vi aldrig igen ha socker hemma i den mån att Charlie kommer märka att vi äter/inte äter. Dessutom bakar jag med jämna mellanrum bakverk som i princip smakar som att det vore socker i dem, sålänge jag är medveten om att det kan påverka honom så kan jag motverka det också tänker jag.

Vi säger aldrig att vi inte “får” äta nånting, vi väljer ju det själv. Och skulle heller aldrig antyda att vi skulle vilja ha kroppen si och så eller att våra kroppar är dåliga på nåt sätt. Jag har som sagt inte vägt mig sen 2018 och så hoppas jag det kan förbli.

Amanda frågade:
Vilka är dina favorit lchf-recept?

Några matiga favoritrecept plus små snabba tilltugg jag gillar att äta som inte kräver ett recept kommer här:
Plättar – 56kilo
Fröknäcke – 56kilo
Minipizzor – stek två skivor valfritt pålägg(skinka, medwurst..) med ost och pizzakrydda mellan, äter varje morgon!
Stekt halloumi – gärna med dipp gjord av majonäs och tabasco.
Kokos-kycklinggryta – en ny rätt jag provade mig fram till i helgen, ska skriva ner recept nångång ifall ni vill ha!
Pumpafrön & solrosfrön stekt i lite smör + salt brukar jag äta som snacks på kvällen.
Pizzabotten gör vi med ca 175gram riven ost och ett ägg + salt, in i ugnen på hög värme tills det smält ordentligt och lägg sen på resten av fyllningarna. Bottnet hålls ihop bra, men långt ifrån pizza smakar det ju nog, det gäller att inte ha i åtanke att hoppas på att försöka få till det mest liknande, utan mjöl så kommer det aldrig lyckas.

Det finns en hel del smaskigt jag brukar vända ihop till som tätt!


Överlag följer jag ganska sällan recept när jag gör mat utan tar av det vi har och planerar utifrån vilka smaker som kan tänkas passa tillsammans. Nyligen fick jag ett lasagne-recept som ska vara riktigt bra, blir kul att testa!

34

Sex månader utan socker

Nu firar vi. Det ett halvår sen vi ställde om kosten. Ett halvt år utan socker, gluten och kolhydratrik mat.


På många sätt märker jag hur kroppen förändrats både utanpå och inuti. Ifall ni är nyfikna på hur mycket jag gått ner i vikt blir ni nog besvikna, för jag har inte en aning. Sist jag vägde mig var vid mödrarådgivningen, och den siffran minns jag inte ens. Men däremot kan jag berätta att jag orkar betydligt mer, att alla kläder jag sytt det senaste året borde sys in och att jag fått öva på att vara bekväm i min kropp när den förändrats.

Inga före och efter foton kommer nånsin nå denna blogg, visst är det skönt att kroppen är lite lättare, men att kroppen förändras titt som tätt skulle jag faktist helst välja bort. Men så är det här i livet, inte mycket att göra åt den saken.

Fördelarna med lågkolhydratkost är många, så många att jag skickar er vidare till detta inlägg ifall ni är nyfikna.

En sak är säker. Detta är nog ett av de bästa val jag gjort.

Inte bara hälsofördelarna utan också självförtroendet som kommer när nära och kära berömmer mig för att jag inte fuskar eller ger vika. Eftersom jag är en väldigt tålamodig och en gnutta envis person så ser jag inte på det som nånting jag “lyckats” med utan dethär är ett val jag gjort som jag kommer hålla mig till, det finns liksom inget annat val för mig. Så när när berömmer mig får jag en sån otrolig boost av det!

Nu efter ett halvår tycker jag det är väldigt simpelt att äta lågkolhydratkost, jag vet nu hur känslig jag är och håller mig på den nivån, jag ser ingen vits i att äta mat som drar ner min energinivå när jag kan äta så god mat som håller kroppen i balans. Nån gång kan jag sakna Fazers blå, så då brukar jag säga åt Anton att vi ska nog äta Fazers blå nångång, kanske till julen! Hans besvikna min är inget att leka med haha. Skämt o sido, Anton trivs också superbra med kosten, han är inte lika strikt på jobbluncher och så, men här hemma äter vi rätt.


Skulle kunna prata i år om detta, fråga jättegärna ifall ni är nyfikna. Kommer snart dra igång en frågestund så om inte före så då får ni svar på alla frågor ni kan tänkas ha!

Foto av Sofia Ylimäki.

51

Allt om vår LCHF-resa

Oj vet ni vad roligt det är att ni varit så många som mailat, kommenterat och dm:at om mitt senaste inlägg om LCHF. När jag planerat och skrivit detta inlägg har jag insett att det kommer bli långt, men jag tänker att det får vara ett inlägg för er, och mig att komma tillbaka till i kritiska stunder.

Eftersom jag bara kan utgå från mig själv och min man så får ni ha i åtanke att ingen av oss är sockerberoende, vilket är betydligt svårare att handskas med. Men jag tror att detta inlägg kan hjälpa dig som lider av mat- & sockermissbruk också. Ingen av oss går på LCHF av akuta hälsoproblem heller, ifall du gör det tror jag inlägget hjälper dig massor, men ha i åtanke att jag skriver ur min egen synvinkel.

På min instagram har jag nu gjoryt en ny händelse-mapp för alla LCHF – rätter jag laddat upp på mina stories, så där kan ni kika in för lite matinspiration!

Efter 20 dagar har du skapat en ny vana, efter 90 dagar en ny livsstil.

Då kör vi!

Först vill jag ge några tips som jag nämner i texten.

1. Fokusera på idag. I början av vår kostomställning hade jag mycket hjälp av ett tips jag fick från podden sockersystrar. Tipset lyder, när du får en känsla av att du vill köra till butiken och handla med dig allt gott ditt öga träffar, tänk såhär: fokusera på idag. Idag kommer jag inte fuska. Imorgon får jag äta precis vad jag vill, men IDAG kommer jag stunderna innan jag somnar vara stolt över mig själv att jag avstod trots att hela kroppen skriker efter(din craving). Upprepa proceduren nästa dag. En dag i taget. Övertala dig själv och fokusera på en dag i taget. Det är lättare sagt än gjort, men det hjälpte oss mycket i början.

2. Ett snedsteg är inte ett misslyckande! En sak som jag bestämde tidigt är en regel jag har för de sitationer när det är omöjligt att få LCHF-anpassad mat är att inte se det som ett misslyckande. Nu är jag sällan i en sitation där jag är “tvungen” att äta det jag undviker, men min man däremot har jag under fler tillfällen påminnt inför jobbresor och dylika situationer.

T.ex Din chef bjuder med dig på lunch, väl framme upptäcker du att det endast finns pasta och pizza på menyn. Ifall en sån situation kommer upp där du är tvungen att avvika från din kost för att det känns obekvämt att sitta och pilla bort mat, tänk såhär. “Okej, nu idag äter jag det som erbjuds. Men ikväll när jag kommer hem är det back-on-track. Det första jag gör är att fixa matlåda tills imorgon.” Bestäm detta före du äter, njut av maten och framförallt, tänk på hur din kropp reagerat på mjölet eller sockret i efterhand. Minsta lilla känning – skyll på mjölet, på så sätt kan du påminna dig själv om hur du mådde nästa gång du är sugen på pizza/pasta. Applicera samma tänk på ifall du medvetet ätit sötsaker, ett snedsteg är inte ett misslyckande. MEN du kommer misslyckas snabbt ifall du börjar tänka “nå jag åt ju redan fel, lika bra att köra efterrätt då också!” var istället stolt över att du inte åt mer saker som triggar igång sötsuget. Kämpa igenom “krapulan” och fortsätt med din friska inställning!

När man varit utan socker/mjöl så pass länge att man verkligen märker när man fått i sig det är denhär regeln betydligt lättare.

3. Be om stöd! Vår gemensamma stora last har varit skräpmat. Hos oss är det jag som gör den stora delen av peppandet och håller oss på rätt bana och Anton som berömmer mig för hur stark, beslutsam och uthållig jag är. Före vi började med LCHF och Anton så lite som nämnt ifall han ska köra via grillen på vägen hem var jag helt med på noterna, det krävdes bara att en av oss sa det högt så hade vi grillmat på bordet. Därför gjorde jag det klart för honom att ifall jag nångång i en kritisk stund nämner att vi kunde hämta skräpmat så måste han övertala mig och inte hålla med. Som tur har det alla gånger hittills varit han som varit sugen på en vanlig pizza eller annan skräpmat, så att jag kunnat övertala honom att vi fixar mat hemma istället. Men det är en viktig grej att be om från din partner eller andra familjemedlemmars stöd, att inte falla för trycket när skräpmat eller godis kommer på tal, eftersom att du gör dethär för att din hälsas skull så borde dina nära och kära hjälpa dig på rätt spår igen istället för att följa med dig till grillen. En stor faktor till att det gått så bra för oss har varit för att vi gör det tillsammans, vi båda vet varför vi gör det och kan påminna varandra om varför när en av oss tvekar.

Hur det började.

För cirka fyra år sen provade jag på LCHF för första gången. Jag var runt 19 år, kurvig och ständigt påväg mot ett “snyggare” liv. För ja, en önskan om att vara snyggare och slankare är en uppfattning om att hela ens liv kommer bli snyggare och bättre. Vilket stämde lika mycket som att jag skulle vara otillräcklig på något sätt. Jag har alltid haft en bra självbild men ändå alltid som resten av världens befolkning tyckt att jag borde vara mer si eller så. Nå, LCHF var kul att testa på, jag hade bättre ork de få veckorna jag provade på det men tröttnade snabbt eftersom orsaken var att tappa några kilon. Visst gjorde jag det, men nån livsstil skulle det inte bli då hade jag ständigt i bakhuvudet. Jag fick problem med matsmältningen eftersom jag åt på tok för ensidigt och återgick till vanlig mat väldigt snabbt. Det kändes inte alls hållbart.

Några år gick, jag hade varit hemma med min son länge, intog kaffe i stora mängder och en rolig aktivitet var att promenera till citymarket för att köpa mörkrostat kaffe och en chokladplatta till. Kaffestunderna var och är ett stort glädjemoment i vår vardag, och rätt som det var tog jag en rad choko till varje kopp, varje dag. Snabbt blev jag en riktig sockertorsk och kunde knappt äta en måltid mat utan att jag måste ha en chokladbit till efterrätt. Jag var seg och trött eftersom den enda motionen jag fick var (helst korta)promenader för att maximera min tid för handarbete och annat som faller mig mer i smaken än konditionsträning. Jag hade en svag ångest för mat, ingen ork att göra en näringsrik eller fräsh lunch till mig och Charlie.

Året före tog jag beslutet att börja älska mig själv precis så som jag är nu. Det är en annan story som är väl värd att upprepa, men i dethär sammanhanget är detta kanske det allra viktigaste. Det är svårt, det tar tid, men om du påriktigt börjar älska dig själv så är resten av dethär inlägget betydligt lättare att ta till dig. Det handlar aldrig om midjemått, vad vågen visar eller hur huden beter sig. Du är värdefull och helt underbar som du är! Din kropp förtjänar att tas hand om. När du insett det och bestämt dig för att ändra din livsstil för ett längre, piggare och friskare liv kan du läsa vidare.

I januari bestämde jag mig. Jag hade på nära håll fått mycket inspiration av min svärfar som är en riktig keto-hacker(mer om keto senare) och intresserat hört på när han berättat om alla hälsofördelar med lågkolhydratkost. Efter en månad av sparande av recept, peppning och taggande av mig själv och Anton så körde vi igång. Dagen efter Charlies 2årskalas, 16 februari.

Jag började med två veckor ordentlig detox som stavas Keto. Keto är en form av LCHF som är väldigt effektiv att köra igång med, och har ännu fler positiva hälsoeffekter och bränner fett som smör i solen. Skillnaden på keto och LCHF är att du med det förstnämnda får i dig endast 20kolhydrater per dag, LCHF ligger på runt 50kolhydrater per dag. Med keto finns inga möjligheter att äta substitut som är gjort på annat än ost och ägg, och därför är det inget som är hållbart för min del. Det är olika sorters kött, sallad, grönsaker, ägg, ost och bär som gäller. Jag åt ofta kycklingstrimlor i ugnsform med fetaost på, in i ugnen och koka 100gram blomkål till, supergott, testa! Två veckor funkade bra, men sen ville jag börja experimentera ytterligare med recept och matlagningen, så därför passar vanlig LCHF mig bättre.

De första två veckorna på Keto skrev jag in precis allt jag åt i LifeSum(innehållsräkningsapp) för att få ett hum om vad olika saker innehöll och hur mycket jag kunde äta för att få i mig rätt mängd. Jag rekommenderar inte att hålla sån stenkoll på vad du äter nån längre period eftersom att det i sin tur kan ge förödande konsekvenser ifall du har anlag för ätstörningar, men en inkörningsperiod för att ta reda på vad du kan äta i framtiden är väldigt bra kunskap som du kommer ha mycket nytta av när inkörningsperioden är slut och din riktiga kost börjar.

De första två veckorna var sockerabstinens blandat med j*vlaranamma. Det hjälpte mig att följa kosten i min app, det blev som ett litet projekt, appen påminde mig om att dricka vatten och jag kände hur kroppen renades från socker och mjöl. Den första veckan drivs vätska ur kroppen och ifall du mot mina rekomendationer väger dig kommer du märka en förändring, men det är till stor del bara vätska. Du har stor abstinens och din kropp reagerar därefter, men du är fortfarande taggad på att ändra din livsstil och inspirationen är färsk.

Efter två veckor av cravings och betydligt mer energi började jag äta vanlig LCHF. Jag köpte mandelmjöl, pofiber och fiberhusk som är de vanligaste ingrediensera i de recept jag brukar baka. En vanligt missuppfattning om LCHF är att man inte får i sig fibrer. Efter nån vecka kommer du börja känna igen vad din kropp behöver, mer grönsaker, mer fett eller mer fibrer, jag brukar baka dubbelsats av detta bröd och frysa in tre till fyra skivor i plastfolie tills när jag känner mig hängig eller sugen på bröd. Nu efter fyra månader är jag sällan sugen på bröd längre, jag äter hellre ägg och pålägg, nu får jag i mig mina fibrer genom t.ex plättar som jag fyller med maletkött,  riven ost på och in i ugnen. Eller pajskal med olika salta fyllningar.

Sällan är de gångerna jag går och småäter, det är nånting som naturligt faller bort med LCHF, man blir helt enkelt inte sugen på samma sätt. En fråga jag får ofta är vad jag äter istället för att ta en smörgås? Svaret är att man inte har nått behov av att “ta en smörgås” när man håller sig till LCHF.

Efter två-tre månader kommer den kritiska perioden. Inspirationen att prova nya recept har dalat, energinivån har varit jämn så länge att du inte ens tänker på det, du kanske börjar märka att kläder sitter lösare och att hämta en pizza till middag vore ju skönt nu när du “kommit så långt”. Men här är det viktigt att återgå till det jag skrivit några rader upp. Varför gör du dethär? Om inte före så nu borde du börja ignorera tankar om hur din kropp är formad, bara skit i det. Det är nästan omöjligt att inte gå ner i vikt med LCHF, så din kropp kommer sakta bli till det som den blir till, det behöver du inte fokusera på. Istället behöver du tänka på hur jämn din energinivå faktist är, det faktum att du nu vet vad du kan och inte bör äta, är det inte lika bra att äta det din kropp mår såhär bra av? Du har kommit så långt redan, varför falla tillbaka till det du kämpat så hårt för att komma ifrån? Fixa ett gott snack åt dig och njut av vetskapen att denhär maten ger dig mer energi att orka vidare, och att din kropp verkligen behöver det. Det är en stor befrielse att inte någångång behöver ha dendär skuldkänslan över att man äter mat som inte är som taget från en fitnessblogg, vetskapen att all mat är energi och ett hjälpmedel för din kropp att hitta balans på så många olika områden är en stor befrielse, och därför tror jag bestämt att LCHF är det absolut bästa för en matmissbrukare. Den komplexa relationen till mat suddas ut och ersätts med positiva, hälsosamma känslor till denna påriktigt goda mat.

I dethär skedet hade jag verkligen stor hjälp att jag tidigt övertalade mig själv om att ett snedsteg inte är ett misslyckande och att det inte berättigar mig att helt och hållet ge upp, det har faktist aldrig ens funnits på min karta. Jag har haft sitationer där jag ätit nån bit potatis när pappa kokat laxsoppa, när jag blivit serverad husmaskost med ris och broiler, men det har inte betytt att jag misslyckats eller att jag på nåt sätt nu på samma gång kan äta en chokladplatta när jag ändå är igång. Istället har jag tänkt, nåmen vad bra, nu har jag några extra kolhydrater så jagorkar leka polis och tjuv med barnen. Det orkar jag ändå, såklart. Men det äär tankesättet jag vill förmedla åt er. Ett snedsteg är inget misslyckande! MEN om du tar dendär efterrätten som är full av socker så kommer du pånytt behöva kämpa med abstinensen, inte lika länge som inkörningsperioden, men kämpa kommer du behöva göra. När man klarat sig så länge utan socker så är man faktist inte sugen på samma sätt fast man har en chokladask framför sig, och det hjälper dig när du intalar dig själv att IDAG ska jag inte äta socker, imorgon gör jag vad jag vill. Men idag vinner jag.

*Micdrop*

Mina topp fem fördelar med LCHF:

1. Energinivån & livsglädjen. Redan första veckan märkte jag den stora skillnaden på min energi, och det faktum att blodsockernivån är jämn hela tiden som man märker efter nån vecka in i kostomställningen. Inga toppar och dalar, man är helt enkelt bara jämnt pigg och glad hela dagen.

2. Maten! Du kan göra så otroligt god mat som…

3. … aldrig ger mig matkoma. Efter jag ätit en stor portion middag kan jag enkelt stiga upp och klippa gräset. Lågkolhydratsmat ger inte dendär otroligt jobbiga mättnadskänslan som man får av mjöl och olika stärkelser.

4. Hormonnivåerna stabiliseras. Mina hormonnivåer har varit helt åt skogen sen Charlie föddes. Jag tror inte att nån som inte upplevt PMDS eller depression kan tänka sig hur usligt det faktist var. Jag har lite fysisk mensvärk men annars har det varit som bortblåst, t.om till den grad att jag varit bombsäker att jag varit gravid pga uteblivna PMDS(självdiagnostiserad)-besvär som jag annars haft flera veckor under menscykeln.

5. Sötsuget. Före jag började LCHF var jag konstant sötsugen, konstant! Nu kan jag känna sötsug ifall jag fått i mig nån sås med socker i, och varje gång tänker jag på hur det var före LCHF, att detta konstanta sötsug förföljde mig varje dag, varje timme. Inte för att jag agerade på sötsuget, men ständigt var det med mig. Som bortblåst. Detta är inget som kommer direkt efter man börjat, tvätom, det tar tid.

Vanliga frågor:

Fråga: Är det inte svårt att äta LCHF, som t.ex på restaurang?
Svar: Nja. Visst får man ju välja lite vart man går, men de flest restauranger betjänar en mer än gärna så gott det går. En god biff på salladsbädd är ju inte helt fy skam. Vid Friends n Brgrs har jag beställt baconburgare med två biffar på salladsbädd, supergott!
Sist och slutligen så är det ju hemma som du äter för det mesta, så om du äter bra hemma är dina förutsättningar riktigt bra.

Fråga: Blir det inte dyrt i längden med dyra råvaror?
Svar: Nej verkligen inte. Vi har nog sparat in otroliga mängder på mat och godsaker, halvfabrikat och udda varor som lämnat och slutligen kastats bort. Mandelmjöl däremot är svindyrt, men det går åt så lite så det knappt märks när man späder ut det på flera månader. Sen februari har jag använt upp två påsar mandelmjöl, så ifall du jämför det med två påsar bröd i veckan är det tidigare en betydligt mindre utgift.

Fråga: Men på kalas då? Vad äter ni?
Svar: För oss personligen så räcker det gott och väl med kaffe. Vi känner oss inte exkluderade på nått sätt att inte “få” äta nånting. Visst är det nice med lite grädde och jordgubbar till kaffet men absolut ingen nödvändighet. Dethär är inget vi “måste” göra, vi har valt detta helt själv och det är inte synd om oss(pik till min käre mor), haha!

Det jag däremot kan tycka är lite problematiskt är att känna att man är “till besvär” ifall man blir bjuden över på mat eller kaffe hos nån bekant. Då brukar jag antingen erbjuda mig att ta med nånting som vi kan äta(fördel med att LCHF-mat är så gott, alla kan äta det samma utan att märka av nånting), eller att jag helt enkelt inte gör så mycket väsen om mig, jag tar min kaffekopp och så är det bra med det, sällan märker nån ens att man avstår. Värden eller värdinnan får ju på så sätt spara av godsakerna tills nästa kaffepaus, win-win!


Sist och slutligen vill jag tillägga. LCHF är ingen quicfix. Tvärtom. Din kropp kommer inte tycka om att du pendlar mellan LCHF och vanlig kost. Bestäm dig och håll dig till det, så ska du se att alla fördelar är så värt det!

En fantastiskt god blåbärspaj jag gjorde igår. 56kilos pajskal med min egen fyllning(strö blåbär så det täcker det förgräddade bottnet, blanda 1,5 dl turkisk joghurt, 2 ägg, 1msk björkskocker och häll på, in i ugnen 175grader ca 30minuter eller tills pajen börjat få lite färg).


Kommentera jättegärna ifall ni har frågor eller gillade inlägget, det gör så mycket för mig att få veta era åsikter och tankar!

56

Gulvitt och den årliga förkylningen

Hej på er!

Maj betyder för min del att min årliga förkylning återvänder. Man kunde tro att det är pollenallergi, men icke. Däremot är jag dammallergiker, men det krävs vääldigt mycket fint damm för att jag ska reagera starkt, tror att det har med allt gatudamm att göra dessa återkommande förkylningar. Kruxet med det hela är att jag har förkylningsastma, så när det väl bryter ut blir jag ganska snabbt väldigt mycket sjukare, har de senaste året fått inflammationer i muskler osv direkt mitt immunförsvar fått kämpa lite. Iår ska det bli spännande att se hur min kostomställning påverkar allt detta, hittills känns bihålorna okej(i vanliga fall skulle jag haft minst tre inflammationer redan i vår) lite värk i ryggmusklerna och lungorna men knappast nånting inflammerat, väldigt spännande – eller så inte. Jag har iallafall gått runt med riktigt sjuka luftvägar och väntat på att det ska förvärras rejält men det har det inte gjort ännu – tack till mig själv som skippat allt socker och mjöl, så lite så, Cindy.

När jag utav ren envishet städade katastrofen also called övervåningen här för nån dag sen passade jag på att klippa till ett hårband sålänge Charlie satt och pillade med min knappask, han älskar mitt syrum, men vet att han inte får vara där själv, så då brukar jag passa på att klippa ut lite smågrejer att sy senare. Ett gulvitt hårband blev det, dehär gången lite större än de måtten som är angivna i beskrivningen jag gjorde. Mycket gulligt!

Påtal om gulligt gav Anton Game of Thrones en ny chans förra veckan. Vi såg två avsnitt när vi var i Kreta för några år sen,men fastnade aldrig. Well, Anton är nu inne på säsong fem… På en vecka. Jag är några avsnitt inne i första säsongen och kan tänka mig kolla några till, inte helt inne i det ännu men så småningom.

Kollar ni Game of Thrones?

39

Medeltida marknad

Vi har haft rn supermysig dag idag, familjedag vid Antons jobb, medeltida marknad med hästfäktning, blockflöjter och hela köret! Så stämningsfullt, kommer absolut besöka marknaden igen nästa år – då får dock Fia lämna hemma, utklädda damer och herrar var int helt poppis hos henne.

På vägen till bilen nappade vi åt oss morötter & lök, odlade i Kokkola – istället för remmar, så goda! Lökarna kommer nog hamna i nån hod soppa i veckan tror jag!

Nu ska vi packa mer oss i bilen och iväg på middag med våra vänner! Vilken mys-lördag dethär blev altså! Känner mig nästan som “vanligt” idag. Underbart att de börjar vända!3