Sex månader utan socker

Nu firar vi. Det ett halvår sen vi ställde om kosten. Ett halvt år utan socker, gluten och kolhydratrik mat.


På många sätt märker jag hur kroppen förändrats både utanpå och inuti. Ifall ni är nyfikna på hur mycket jag gått ner i vikt blir ni nog besvikna, för jag har inte en aning. Sist jag vägde mig var vid mödrarådgivningen, och den siffran minns jag inte ens. Men däremot kan jag berätta att jag orkar betydligt mer, att alla kläder jag sytt det senaste året borde sys in och att jag fått öva på att vara bekväm i min kropp när den förändrats.

Inga före och efter foton kommer nånsin nå denna blogg, visst är det skönt att kroppen är lite lättare, men att kroppen förändras titt som tätt skulle jag faktist helst välja bort. Men så är det här i livet, inte mycket att göra åt den saken.

Fördelarna med lågkolhydratkost är många, så många att jag skickar er vidare till detta inlägg ifall ni är nyfikna.

En sak är säker. Detta är nog ett av de bästa val jag gjort.

Inte bara hälsofördelarna utan också självförtroendet som kommer när nära och kära berömmer mig för att jag inte fuskar eller ger vika. Eftersom jag är en väldigt tålamodig och en gnutta envis person så ser jag inte på det som nånting jag “lyckats” med utan dethär är ett val jag gjort som jag kommer hålla mig till, det finns liksom inget annat val för mig. Så när när berömmer mig får jag en sån otrolig boost av det!

Nu efter ett halvår tycker jag det är väldigt simpelt att äta lågkolhydratkost, jag vet nu hur känslig jag är och håller mig på den nivån, jag ser ingen vits i att äta mat som drar ner min energinivå när jag kan äta så god mat som håller kroppen i balans. Nån gång kan jag sakna Fazers blå, så då brukar jag säga åt Anton att vi ska nog äta Fazers blå nångång, kanske till julen! Hans besvikna min är inget att leka med haha. Skämt o sido, Anton trivs också superbra med kosten, han är inte lika strikt på jobbluncher och så, men här hemma äter vi rätt.


Skulle kunna prata i år om detta, fråga jättegärna ifall ni är nyfikna. Kommer snart dra igång en frågestund så om inte före så då får ni svar på alla frågor ni kan tänkas ha!

Foto av Sofia Ylimäki.

53

Allt om vår LCHF-resa

Oj vet ni vad roligt det är att ni varit så många som mailat, kommenterat och dm:at om mitt senaste inlägg om LCHF. När jag planerat och skrivit detta inlägg har jag insett att det kommer bli långt, men jag tänker att det får vara ett inlägg för er, och mig att komma tillbaka till i kritiska stunder.

Eftersom jag bara kan utgå från mig själv och min man så får ni ha i åtanke att ingen av oss är sockerberoende, vilket är betydligt svårare att handskas med. Men jag tror att detta inlägg kan hjälpa dig som lider av mat- & sockermissbruk också. Ingen av oss går på LCHF av akuta hälsoproblem heller, ifall du gör det tror jag inlägget hjälper dig massor, men ha i åtanke att jag skriver ur min egen synvinkel.

På min instagram har jag nu gjoryt en ny händelse-mapp för alla LCHF – rätter jag laddat upp på mina stories, så där kan ni kika in för lite matinspiration!

Efter 20 dagar har du skapat en ny vana, efter 90 dagar en ny livsstil.

Då kör vi!

Först vill jag ge några tips som jag nämner i texten.

1. Fokusera på idag. I början av vår kostomställning hade jag mycket hjälp av ett tips jag fick från podden sockersystrar. Tipset lyder, när du får en känsla av att du vill köra till butiken och handla med dig allt gott ditt öga träffar, tänk såhär: fokusera på idag. Idag kommer jag inte fuska. Imorgon får jag äta precis vad jag vill, men IDAG kommer jag stunderna innan jag somnar vara stolt över mig själv att jag avstod trots att hela kroppen skriker efter(din craving). Upprepa proceduren nästa dag. En dag i taget. Övertala dig själv och fokusera på en dag i taget. Det är lättare sagt än gjort, men det hjälpte oss mycket i början.

2. Ett snedsteg är inte ett misslyckande! En sak som jag bestämde tidigt är en regel jag har för de sitationer när det är omöjligt att få LCHF-anpassad mat är att inte se det som ett misslyckande. Nu är jag sällan i en sitation där jag är “tvungen” att äta det jag undviker, men min man däremot har jag under fler tillfällen påminnt inför jobbresor och dylika situationer.

T.ex Din chef bjuder med dig på lunch, väl framme upptäcker du att det endast finns pasta och pizza på menyn. Ifall en sån situation kommer upp där du är tvungen att avvika från din kost för att det känns obekvämt att sitta och pilla bort mat, tänk såhär. “Okej, nu idag äter jag det som erbjuds. Men ikväll när jag kommer hem är det back-on-track. Det första jag gör är att fixa matlåda tills imorgon.” Bestäm detta före du äter, njut av maten och framförallt, tänk på hur din kropp reagerat på mjölet eller sockret i efterhand. Minsta lilla känning – skyll på mjölet, på så sätt kan du påminna dig själv om hur du mådde nästa gång du är sugen på pizza/pasta. Applicera samma tänk på ifall du medvetet ätit sötsaker, ett snedsteg är inte ett misslyckande. MEN du kommer misslyckas snabbt ifall du börjar tänka “nå jag åt ju redan fel, lika bra att köra efterrätt då också!” var istället stolt över att du inte åt mer saker som triggar igång sötsuget. Kämpa igenom “krapulan” och fortsätt med din friska inställning!

När man varit utan socker/mjöl så pass länge att man verkligen märker när man fått i sig det är denhär regeln betydligt lättare.

3. Be om stöd! Vår gemensamma stora last har varit skräpmat. Hos oss är det jag som gör den stora delen av peppandet och håller oss på rätt bana och Anton som berömmer mig för hur stark, beslutsam och uthållig jag är. Före vi började med LCHF och Anton så lite som nämnt ifall han ska köra via grillen på vägen hem var jag helt med på noterna, det krävdes bara att en av oss sa det högt så hade vi grillmat på bordet. Därför gjorde jag det klart för honom att ifall jag nångång i en kritisk stund nämner att vi kunde hämta skräpmat så måste han övertala mig och inte hålla med. Som tur har det alla gånger hittills varit han som varit sugen på en vanlig pizza eller annan skräpmat, så att jag kunnat övertala honom att vi fixar mat hemma istället. Men det är en viktig grej att be om från din partner eller andra familjemedlemmars stöd, att inte falla för trycket när skräpmat eller godis kommer på tal, eftersom att du gör dethär för att din hälsas skull så borde dina nära och kära hjälpa dig på rätt spår igen istället för att följa med dig till grillen. En stor faktor till att det gått så bra för oss har varit för att vi gör det tillsammans, vi båda vet varför vi gör det och kan påminna varandra om varför när en av oss tvekar.

Hur det började.

För cirka fyra år sen provade jag på LCHF för första gången. Jag var runt 19 år, kurvig och ständigt påväg mot ett “snyggare” liv. För ja, en önskan om att vara snyggare och slankare är en uppfattning om att hela ens liv kommer bli snyggare och bättre. Vilket stämde lika mycket som att jag skulle vara otillräcklig på något sätt. Jag har alltid haft en bra självbild men ändå alltid som resten av världens befolkning tyckt att jag borde vara mer si eller så. Nå, LCHF var kul att testa på, jag hade bättre ork de få veckorna jag provade på det men tröttnade snabbt eftersom orsaken var att tappa några kilon. Visst gjorde jag det, men nån livsstil skulle det inte bli då hade jag ständigt i bakhuvudet. Jag fick problem med matsmältningen eftersom jag åt på tok för ensidigt och återgick till vanlig mat väldigt snabbt. Det kändes inte alls hållbart.

Några år gick, jag hade varit hemma med min son länge, intog kaffe i stora mängder och en rolig aktivitet var att promenera till citymarket för att köpa mörkrostat kaffe och en chokladplatta till. Kaffestunderna var och är ett stort glädjemoment i vår vardag, och rätt som det var tog jag en rad choko till varje kopp, varje dag. Snabbt blev jag en riktig sockertorsk och kunde knappt äta en måltid mat utan att jag måste ha en chokladbit till efterrätt. Jag var seg och trött eftersom den enda motionen jag fick var (helst korta)promenader för att maximera min tid för handarbete och annat som faller mig mer i smaken än konditionsträning. Jag hade en svag ångest för mat, ingen ork att göra en näringsrik eller fräsh lunch till mig och Charlie.

Året före tog jag beslutet att börja älska mig själv precis så som jag är nu. Det är en annan story som är väl värd att upprepa, men i dethär sammanhanget är detta kanske det allra viktigaste. Det är svårt, det tar tid, men om du påriktigt börjar älska dig själv så är resten av dethär inlägget betydligt lättare att ta till dig. Det handlar aldrig om midjemått, vad vågen visar eller hur huden beter sig. Du är värdefull och helt underbar som du är! Din kropp förtjänar att tas hand om. När du insett det och bestämt dig för att ändra din livsstil för ett längre, piggare och friskare liv kan du läsa vidare.

I januari bestämde jag mig. Jag hade på nära håll fått mycket inspiration av min svärfar som är en riktig keto-hacker(mer om keto senare) och intresserat hört på när han berättat om alla hälsofördelar med lågkolhydratkost. Efter en månad av sparande av recept, peppning och taggande av mig själv och Anton så körde vi igång. Dagen efter Charlies 2årskalas, 16 februari.

Jag började med två veckor ordentlig detox som stavas Keto. Keto är en form av LCHF som är väldigt effektiv att köra igång med, och har ännu fler positiva hälsoeffekter och bränner fett som smör i solen. Skillnaden på keto och LCHF är att du med det förstnämnda får i dig endast 20kolhydrater per dag, LCHF ligger på runt 50kolhydrater per dag. Med keto finns inga möjligheter att äta substitut som är gjort på annat än ost och ägg, och därför är det inget som är hållbart för min del. Det är olika sorters kött, sallad, grönsaker, ägg, ost och bär som gäller. Jag åt ofta kycklingstrimlor i ugnsform med fetaost på, in i ugnen och koka 100gram blomkål till, supergott, testa! Två veckor funkade bra, men sen ville jag börja experimentera ytterligare med recept och matlagningen, så därför passar vanlig LCHF mig bättre.

De första två veckorna på Keto skrev jag in precis allt jag åt i LifeSum(innehållsräkningsapp) för att få ett hum om vad olika saker innehöll och hur mycket jag kunde äta för att få i mig rätt mängd. Jag rekommenderar inte att hålla sån stenkoll på vad du äter nån längre period eftersom att det i sin tur kan ge förödande konsekvenser ifall du har anlag för ätstörningar, men en inkörningsperiod för att ta reda på vad du kan äta i framtiden är väldigt bra kunskap som du kommer ha mycket nytta av när inkörningsperioden är slut och din riktiga kost börjar.

De första två veckorna var sockerabstinens blandat med j*vlaranamma. Det hjälpte mig att följa kosten i min app, det blev som ett litet projekt, appen påminde mig om att dricka vatten och jag kände hur kroppen renades från socker och mjöl. Den första veckan drivs vätska ur kroppen och ifall du mot mina rekomendationer väger dig kommer du märka en förändring, men det är till stor del bara vätska. Du har stor abstinens och din kropp reagerar därefter, men du är fortfarande taggad på att ändra din livsstil och inspirationen är färsk.

Efter två veckor av cravings och betydligt mer energi började jag äta vanlig LCHF. Jag köpte mandelmjöl, pofiber och fiberhusk som är de vanligaste ingrediensera i de recept jag brukar baka. En vanligt missuppfattning om LCHF är att man inte får i sig fibrer. Efter nån vecka kommer du börja känna igen vad din kropp behöver, mer grönsaker, mer fett eller mer fibrer, jag brukar baka dubbelsats av detta bröd och frysa in tre till fyra skivor i plastfolie tills när jag känner mig hängig eller sugen på bröd. Nu efter fyra månader är jag sällan sugen på bröd längre, jag äter hellre ägg och pålägg, nu får jag i mig mina fibrer genom t.ex plättar som jag fyller med maletkött,  riven ost på och in i ugnen. Eller pajskal med olika salta fyllningar.

Sällan är de gångerna jag går och småäter, det är nånting som naturligt faller bort med LCHF, man blir helt enkelt inte sugen på samma sätt. En fråga jag får ofta är vad jag äter istället för att ta en smörgås? Svaret är att man inte har nått behov av att “ta en smörgås” när man håller sig till LCHF.

Efter två-tre månader kommer den kritiska perioden. Inspirationen att prova nya recept har dalat, energinivån har varit jämn så länge att du inte ens tänker på det, du kanske börjar märka att kläder sitter lösare och att hämta en pizza till middag vore ju skönt nu när du “kommit så långt”. Men här är det viktigt att återgå till det jag skrivit några rader upp. Varför gör du dethär? Om inte före så nu borde du börja ignorera tankar om hur din kropp är formad, bara skit i det. Det är nästan omöjligt att inte gå ner i vikt med LCHF, så din kropp kommer sakta bli till det som den blir till, det behöver du inte fokusera på. Istället behöver du tänka på hur jämn din energinivå faktist är, det faktum att du nu vet vad du kan och inte bör äta, är det inte lika bra att äta det din kropp mår såhär bra av? Du har kommit så långt redan, varför falla tillbaka till det du kämpat så hårt för att komma ifrån? Fixa ett gott snack åt dig och njut av vetskapen att denhär maten ger dig mer energi att orka vidare, och att din kropp verkligen behöver det. Det är en stor befrielse att inte någångång behöver ha dendär skuldkänslan över att man äter mat som inte är som taget från en fitnessblogg, vetskapen att all mat är energi och ett hjälpmedel för din kropp att hitta balans på så många olika områden är en stor befrielse, och därför tror jag bestämt att LCHF är det absolut bästa för en matmissbrukare. Den komplexa relationen till mat suddas ut och ersätts med positiva, hälsosamma känslor till denna påriktigt goda mat.

I dethär skedet hade jag verkligen stor hjälp att jag tidigt övertalade mig själv om att ett snedsteg inte är ett misslyckande och att det inte berättigar mig att helt och hållet ge upp, det har faktist aldrig ens funnits på min karta. Jag har haft sitationer där jag ätit nån bit potatis när pappa kokat laxsoppa, när jag blivit serverad husmaskost med ris och broiler, men det har inte betytt att jag misslyckats eller att jag på nåt sätt nu på samma gång kan äta en chokladplatta när jag ändå är igång. Istället har jag tänkt, nåmen vad bra, nu har jag några extra kolhydrater så jagorkar leka polis och tjuv med barnen. Det orkar jag ändå, såklart. Men det äär tankesättet jag vill förmedla åt er. Ett snedsteg är inget misslyckande! MEN om du tar dendär efterrätten som är full av socker så kommer du pånytt behöva kämpa med abstinensen, inte lika länge som inkörningsperioden, men kämpa kommer du behöva göra. När man klarat sig så länge utan socker så är man faktist inte sugen på samma sätt fast man har en chokladask framför sig, och det hjälper dig när du intalar dig själv att IDAG ska jag inte äta socker, imorgon gör jag vad jag vill. Men idag vinner jag.

*Micdrop*

Mina topp fem fördelar med LCHF:

1. Energinivån & livsglädjen. Redan första veckan märkte jag den stora skillnaden på min energi, och det faktum att blodsockernivån är jämn hela tiden som man märker efter nån vecka in i kostomställningen. Inga toppar och dalar, man är helt enkelt bara jämnt pigg och glad hela dagen.

2. Maten! Du kan göra så otroligt god mat som…

3. … aldrig ger mig matkoma. Efter jag ätit en stor portion middag kan jag enkelt stiga upp och klippa gräset. Lågkolhydratsmat ger inte dendär otroligt jobbiga mättnadskänslan som man får av mjöl och olika stärkelser.

4. Hormonnivåerna stabiliseras. Mina hormonnivåer har varit helt åt skogen sen Charlie föddes. Jag tror inte att nån som inte upplevt PMDS eller depression kan tänka sig hur usligt det faktist var. Jag har lite fysisk mensvärk men annars har det varit som bortblåst, t.om till den grad att jag varit bombsäker att jag varit gravid pga uteblivna PMDS(självdiagnostiserad)-besvär som jag annars haft flera veckor under menscykeln.

5. Sötsuget. Före jag började LCHF var jag konstant sötsugen, konstant! Nu kan jag känna sötsug ifall jag fått i mig nån sås med socker i, och varje gång tänker jag på hur det var före LCHF, att detta konstanta sötsug förföljde mig varje dag, varje timme. Inte för att jag agerade på sötsuget, men ständigt var det med mig. Som bortblåst. Detta är inget som kommer direkt efter man börjat, tvätom, det tar tid.

Vanliga frågor:

Fråga: Är det inte svårt att äta LCHF, som t.ex på restaurang?
Svar: Nja. Visst får man ju välja lite vart man går, men de flest restauranger betjänar en mer än gärna så gott det går. En god biff på salladsbädd är ju inte helt fy skam. Vid Friends n Brgrs har jag beställt baconburgare med två biffar på salladsbädd, supergott!
Sist och slutligen så är det ju hemma som du äter för det mesta, så om du äter bra hemma är dina förutsättningar riktigt bra.

Fråga: Blir det inte dyrt i längden med dyra råvaror?
Svar: Nej verkligen inte. Vi har nog sparat in otroliga mängder på mat och godsaker, halvfabrikat och udda varor som lämnat och slutligen kastats bort. Mandelmjöl däremot är svindyrt, men det går åt så lite så det knappt märks när man späder ut det på flera månader. Sen februari har jag använt upp två påsar mandelmjöl, så ifall du jämför det med två påsar bröd i veckan är det tidigare en betydligt mindre utgift.

Fråga: Men på kalas då? Vad äter ni?
Svar: För oss personligen så räcker det gott och väl med kaffe. Vi känner oss inte exkluderade på nått sätt att inte “få” äta nånting. Visst är det nice med lite grädde och jordgubbar till kaffet men absolut ingen nödvändighet. Dethär är inget vi “måste” göra, vi har valt detta helt själv och det är inte synd om oss(pik till min käre mor), haha!

Det jag däremot kan tycka är lite problematiskt är att känna att man är “till besvär” ifall man blir bjuden över på mat eller kaffe hos nån bekant. Då brukar jag antingen erbjuda mig att ta med nånting som vi kan äta(fördel med att LCHF-mat är så gott, alla kan äta det samma utan att märka av nånting), eller att jag helt enkelt inte gör så mycket väsen om mig, jag tar min kaffekopp och så är det bra med det, sällan märker nån ens att man avstår. Värden eller värdinnan får ju på så sätt spara av godsakerna tills nästa kaffepaus, win-win!


Sist och slutligen vill jag tillägga. LCHF är ingen quicfix. Tvärtom. Din kropp kommer inte tycka om att du pendlar mellan LCHF och vanlig kost. Bestäm dig och håll dig till det, så ska du se att alla fördelar är så värt det!

En fantastiskt god blåbärspaj jag gjorde igår. 56kilos pajskal med min egen fyllning(strö blåbär så det täcker det förgräddade bottnet, blanda 1,5 dl turkisk joghurt, 2 ägg, 1msk björkskocker och häll på, in i ugnen 175grader ca 30minuter eller tills pajen börjat få lite färg).


Kommentera jättegärna ifall ni har frågor eller gillade inlägget, det gör så mycket för mig att få veta era åsikter och tankar!

58

Sockerfri rabarberpaj

Det enda som varit ett problem hittills med att vi helt slutat äta bl.a socker och mjöl är sommarens alla bakverk. Att få ropa hit grannarna och ta en rykande paj ur ugnen med glass och lite hemkokt saft till. Det har jag tänkt på så mycket denhär senaste tiden, glädjen i att baka under sommaren, som jag saknat det! Inte så mycket att äta, utan mest känslan med nybakt doft i hemmet och vänner runt kaffebordet.

Men igår var det ändring på det. I veckan fick jag en hel påse rabarber av Antons syster och igår fick jag med mig en påse björksocker hem från svärisarna, rabarberpajen var icke långt borta.

När det kommer till kritan så går det mesta att göra LCHF-vänligt, med lite fantatsi och att i bakhuvudet ha ett substitut som mål – inte sträva efter det exakta. Minns knappt hur ett vanligt pizzabotten smakar längre. För det mesta gör vi helt vanlig mat, sällan är de gånger som vi försöker få till det perfekta substitutet, men det är ändå roligt att veta att vi kan röra ihop en våffeldeg ifall vi är sugna på det.

Fyra månader sen
vi ändrade kosten. Jag har märkt såna otroliga förändringar. Ifall ni vill veta mer så berättar jag gärna, men ett exempel iallafall, min pms, det gick så långt så jag övervägde att påbörja min depressionsmedicin igen. Nu då, jag har inte ens märkt att jag haft nån pms de senaste månaderna, lite känslig nog men inte panikångest-fulgråt-deprimerad som jag faktist blivit av pmsen efter Charlie.

Lchf har en dokumenterad effekt på hormonrubbningar(PMS så svår som jag haft beror på ojämna hormonnivåer), också kvinnor med PCOS har kunnat bli gravida utan hjälpmedel efter att dom lagt om kosten till LCHF. Just nu hinner jag inte söka upp några källor, men hola at me om du vill ha! En av måånga positiva grejer med att jag slutat med socker och fruktsocker.

48

Pizzasöndag & hur tobak förstörde min hälsa

Hejsan!

Hoppas ni mår prima trots regnvädret. För en stund sen sku jag ut och promenera Charlie till sömns, trodde icke att det regnade trots att google informerade mig igår med “räkna med regn i Karleby imorgon” så jag packade på min mysiga dunjacka, mössa och Sorel-kängorna. Väl ute så fick jag springa in efter regnskydd & regnjackan istället. Meen, det finns inga dåliga väder, lite surt att frysa under en regnjacka dock. Faktist nu när jag tänker på det har jag fått en del regntåliga tyger från lite olika håll, från Carros svärmor fick jag en rulle, av kvinnan som jag köpte coverlocken av fick jag ju fleera lådor(!) tyg och sy-tillbehör, där fanns en hel del regnkläds-tyger, kanske borde sy en bra fodrad regnjacka.

Hursomhaver, sen i onsdags har jag varit fast i en seg förkylning. Fun fact, eller inte så fun direkt men, sen jag rökte några år i tonåren har jag fått infektionsastma. Sist jag fick en lätt förkyling eskalerade det till luftvägsinflammation, vilket jag troligtvis haft nu i veckan också. Då satt jag och grät av smärta vid läkaren för att jag hade så sjuka luftvägar. Men vad jag förstått är det ingen idé att knapra antibiotika eftersom att det är ju astman som ställer till det, så det är i princip att vänta ut med hjälp av några olika sorters värkmedicin, flavamed, receptbelagd nässpray och en hel del Ventoline.

I tonåren fick jag under några års tid mykoplasma, två rundor lunginflammtion, tiotals svåra förkylningar och rejält nedsatt immunförsvar, allt detta av… Tobak. Dessutom var jag i riskgruppen pga mitt immunförsvar så jag var tvungen att ta svininfluensavaccinet. Hostan gjorde så mina muskler runt revbenen var inflammerade titt som tätt och gav sig inte före kanske ett halvår/år efter jag slutat. Så ja, för allt i världen RÖK INTE!

Det om det.

I söndags kunde jag traska till granngården utan astma-medicin behandling halvvägs så vi styrde ihop en pizzabuffé hos mina svärföräldrar!

En favorittopping är ost underst, lufttorkad skinka, paprika, fetost/getost, efter gräddning ruccola och balsamico på. Mm-m-m!

Gjorde ett botten på bakpulver eftersom vi inte riktigt hann vänta på en jäst-deg. Det blev riktigt bra och tänkte dela med mig av receptet.

Snabbt pizzabotten från ica.se

6 dl vetemjöl (6 dl motsvarar 360 g)

2 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

2 1/2 dl vatten

1/2 dl olivolja

Blanda torra ingredienser först och tillsätt vatten och olja, jobba ihop degen och tillsätt mjöl tills degen blir lagomkladdig. Grädda sen i 250 grader i nedre delen av ugnen.

Sen gjorde vi en egen pizzasås av två delar tomatkross och en del tomatpuré kryddad med oregano och salt, koka upp och blanda väl, eventuellt mixa lite.

4

Fyra dagar för mycket

Kan eventuellt vara en av dom sugigaste dagarna detta år. Skönt ändå att int behöv säg “värsta dagen i mitt liv” för dom dagarna är avklarade – åtminstone tills jag blir deprimerad på nytt.

Trappar ner min depressionsmedicin som jag tidigare nämnt, och denhär veckan har minsann visat mig att de var en usel j*vla timning.

Jag är en person med sjukt bra tålamod och har vääldigt långt till att ge upp och låta dålig inställning ta över.

Denhär värmen tar kål på mig. Charlie somnade inte trots att fläkten gick på högvarv i ett mörkt sovrum, bestämde mig att vi provar med bilen, hittade ingen plånbok så jag nappade Antons kort i all hast, packade med en blöja, vatten och telefonen och en kanna nytt kallt vatten åt hönorna. Väl ute i kokheta bilen är inga bilnycklar med, in igen med Charlie(18kg)på höften, lägger igång bilen så den hinner kylas ner sålänge jag fyller på vatten åt hönorna, Charlie utanför underhåller sig med att plocka havre i hinken, som faller och havren ligger utstrött på marken. In i bilen som äntligen är nåsånär sval, och bensinmätaren är såklart i botten. Snabbt som tusan till tankstationen, ner med alla fönster och kortet medges ej, såklart, smsar Anton, pengar finns nog på kortet. Provar med credit, debit och mobilepay men nej.

Hem igen, fulgråter med aircondition på low till 5km tills tom tank.

Väl inne i huset somnar Charlie i min famn. Jag överlevd, igen. Tre dagar kvar tills Anton får semester, vilket är fyra dagar för mycket.

*Bokar tid till sterilisering och återgår till full dos medicin*

Hur trivs ni i denna underbara värme?!

Ikväll flyttar jag fläkten till syrummet och låser in mig där. Överlag är jag väldigt glad just nu, men dom här dagarna när ALLT går fel vill ja bara krypa ur skinnet.4